TjurfÀktning
TjurfÀktning Àr Àven kÀnt som tauromachy pÄ engelska (frÄn grekiskan). Den spanska tjurfÀktningen gÄr i korthet ut pÄ att en samling mÀn som kallas för ett entourage ska besegra en tjur i en serie rituella steg. Under en kvÀll slÄss tre matadorer mot vars tvÄ tjurar (inte samtidigt), och de har hjÀlp av tvÄ picadorer (lansbÀrande mÀn) och tre bandiljÀrer (flaggmÀn) och en vÀpnare. Först kommer hela truppen in under en trumpetfanfar, och sedan sÄ slÀpper man in tjuren för första gÄngen. Den testas dÄ för sin vildsinthet av matadoren och bandiljÀrerna. Det var hÀr som det gick snett för matadoren i Tjuren Ferdinand. I första riktiga fasen, som kallas tercio de varas, undersöker matadoren tjurens beteende och rörelsemönster. Sedan kommer en picador in pÄ hÀstrygg med en vara, ett slags spjut/lans. HÀsten har ett skyddande tÀcke pÄ sig, det hade den inte före 1930. DÄ dog det fler hÀstar i tjurfÀktningsringen Àn vad det dog tjurar. Picadoren sticker nu tjuren i nacken, vilket försvagar nackmuskulaturen hos djuret. Tjurens anfall blir nu mindre farligt, eftersom den inte kan hÄlla uppe huvudet ordentligt.
I nÀsta steg, tercio de banderillas, försöker tre banderillos sÀtta fast vars tvÄ rakbladsvassa störar nÀra det första sÄret dÀr picadoren satte den första. Tjuren blir nu Ànnu svagare i nacken och förlorar Ànnu mer blod.
I det sista steget Ă€r det sĂ„ dags för matadoren att glĂ€nsa. DĂ„ Ă€r han ensam i ringen med sitt svĂ€rd och sin röda cape. En vanlig missuppfattning Ă€r att den röda fĂ€rgen ska göra tjuren arg, men faktum Ă€r att tjurar Ă€r fĂ€rgblinda. Det Ă€r nu matadoren âdansarâ med tjuren, och till slut avslutar han ritualen genom att manövrera tjuren till en position dĂ€r han kan driva sitt svĂ€rd genom nacken pĂ„ tjuren och genom hjĂ€rtat eller aortan, sĂ„ att den dör.