Reser.se » Resmål » Nordamerika » Bahamas » Historia

Historia

Bahamas historia kan spåras tillbaka till Christopher Columbus resa till Amerika 1492. Innan dess finns ingen nedtecknad och trovärdig historia. Man vet dock att Taino-folket levde här sedan de invandrade från Kuba och Hispaniola runt 700 e. kr. De blev senare utdrivna eller förslavade av spanjorerna.
 
Den 10 oktober 1492 landsteg Columbus på västra halvklotet för första gången, på Bahamas. Han mötte Lucayanerna, ett folk som han utbytte gåvor med. Senare tillfångatog spanska slavdrivare hela Lucayanfolket och tvingade dem att arbeta i guldgruvorna i Hispaniola. 25 år senare var Lucayanerna utrotade.
 
Bahamas var enligt europeérna från den tiden nästan helt övervuxet med träd. De blev nerhuggna för att göra plats för plantagen och har inte vuxit tillbaka ens idag. Den första europeiska boplatsen sattes upp av en grupp rojalistiska puritaner från den brittiska kolonin Bermuda år 1647. De kallade ön för Eleuthera – Eleutheria är grekiska för frihet. Det finns otaliga anekdoter om alla pirater som levt och verkat i området, och området hyste pirater så sent som på 1600-talet. När fransmännen tillsammans med spanjorerna ödelade Charles Town på New Providence, 1703, så utropade de lokala piraterna med Edward Teach (mer känd som Svartskägg) området till en egen piratrepublik. Storbritannien tog över öarna, och de blev en brittisk kronkoloni.
 
Detta skedde år 1717, och 1718 hade Woodes Rogers börjat införa lag och ordning i kolonin. Han var själv före detta pirat, men han jagade ner alla pirater som hållit till i området. Speciellt kända är hans order om att tillfångata Calico Jack, Anne Bonny och Mary Read. De blev senare tillfångatagna av Jamaicanska myndigheter. 1729 tillsatte han det första parlamentet i Bahamas.
 
Under amerikanska självständighetskriget föll Bahamas under spanskt styre 1782. Amerikansk-brittiska lojalister återtog dock öarna senare, och efter den amerikanska revolutionen fick de amerikanska lojalisterna land av Storbritannien. 1807 avskaffades slaveriet i det Brittiska imperiet, och när slavarna 1834 fick självbestämmande på riktigt så satte det stopp för plantagen. Nu började invånarantalet växa på allvar.
 
De flesta som bor här idag är ättlingar till de slavar som togs till öarna av lojalisterna. Ända in på 1900-talet fanns en tydlig rasskillnad, de svarta ansågs underlägsna de vita – så är det tyvärr än idag i mångas ögon. Under Andra Världskriget hade de allierade mycket flygträning i området, och även en flygplats i Nassau. Den flygplatsen togs i civilt bruk efter 1957 och hjälpte till att späda på massturismen i landet, vilket idag är den största näringen.